måndag 3 december 2012

Vid de mördade kamraternas grav

Ni triumferade, borgare
då de mördade skotten föll
Rätt så,
ropade direktör Larsson i Arbetsköparföreningen,
bajonetterna på,
kulsprutorna fram,
då blir det lugnt.

Men det blev inte lugnt.
Genom Sveriges arbetarklass
gick en våg av förbittring och sjudande hat.
Hjulen i Ådalen stannade,
en våg av masstrejker vällde fram från Stockholm
                                                  till Kiruna.
Proletariatet gick ut på gatorna,
krävde:
mördarbanden skall bort.
Hälsinglands arbetare tvingade militärtåget att
                                                      vända,
Kramfors torg och Ådalen rensades från militär
av proletärernas massaktion

Den stunden kände vi,
kamrater proletärer,
vår samlade kraft.

Ni triumferade, borgare
över era kulsprutor och bajonetter.
Men ni lärde er snart,
att också vi har resurser,
den dag vi står samlade och slår till

Hundratusen proletärer
strejkade denna gången -
men vi är en miljon.
Det är våra kamrater,
som gör era vapen.
Det är våra kamrater som kör era militärtåg.
Det är vi som har grepp om maskineriet,
den dag vi enigt vill,
kan alla hjul stå stilla.

Vi vet, att ni har säkra trupper,
inte bara Mesterton och Beckman,
utan massor av officerare,
svenska fascistband,
utvalda poliser,
övade för arbetarmord.
Vi vet att ni är många -
men vi är fler.
Vi vet, att ni har vapen,
massor av mördande vapen.
Men det är våra pojkar
som övas med era vapen.
Den stora massan i vapenrocken
lärde av morden i Lunde.

Vi vet att ni vill krig
vi vet att kapitalismen bildar världsfront.
Men vi står heller inte ensamma:
med oss är den första arbetarstaten,
landet som avskaffade arbetslösheten,
dess segrande proletariat och dess Röda Arme.
Med oss är Kinas och Indiens frihetsrörelse,
men oss är den Kommunistiska Internationalen,
med oss är de revolutionära partierna
i alla kapitalismens länder,
förföljda med terror och kulsprutor
men ändå kämpande,
säkra på seger över det system,
som icke kan ge proletärerna bröd
men sänder dem kulor.

Ni sådde bly, borgare.
Ni vattnade Ådalens jord med arbetarblod.
Men ur den sådden växer de kämpar,
som krossar ert mördarsystem.
Sänk de röda fanorna
till en sista hälsning
åt våra stupade kamrater.
Ert minne skall alltid leva ibland oss,
en flammande maning
att i enad revolutionär front
fullfölja vår kamrats sista ord:
Fortsätt kampen till seger!

(Lästes vid Ådalsoffrens jordfästning i Kramfors den 21 Maj 1931)

Jag kände för att skriva av denna dikt från Gustav Johanssons (1895-1971, Satt i riksdagen för SKP mellan 1945-1962) bok "Käck Rebell" utgiven 1945. Dikten behandlar Ådalshändelsernna 1931 då 5 personer sköts ihjäl och 5 skadades av svensk militär. Det hela började med att arbetarna inom pappersindustrin i Ådalen började sympatistrejka för deras kamrater i Marmaverken som strejkade mot sänkta löner. Strejkbrytare kallades in av företagen för att förstöra strejkerna. Arbetarna stormade då strejkbrytarnas båt och överlämnade en del av dem till Polisen. Företagen vägrade därefter att kalla tillbaka strejkbrytarna och militär kallades istället in för att skydda dem. 14 Maj anordnades ett protestmöte för alla fackligt organiserade arbetare i Ådalen med syfte att utlösa en generalstrejk tills de att strejkbrytarna drogs tillbaka.
Flera tusen personer började tåga iväg mot mötet, men när de nådde strejkbrytarförläggningen i Lunde så öppnade militären eld mot folket. Det var borgerlighetens sätt att göra motstånd mot våra demokratiska rättigheter och kampen för rättvisa.
En fruktansvärd händelse vi aldrig får glömma!

Skotten i Ådalen skildras här i Bo Widerbergs film från 1969 med namnet "Ådalen 31"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar