onsdag 6 mars 2013

Vinkande Syrén

Vinkande Syrén!
Dina blad i vinden
lockar mig i narkos.
Viftar nektar, 
viner
mot mitt läger.
Vid grottöppningen,
där jag vilade,
tindrade plötsligt
grönska.
Där som ingenting kunde växa.
Löv
med kittlande dofter.
Blommor
 yrde
för ett förruttnat kadaver,
och påminde mig 
om mitt ursprung.

Med en lätt handsmekning
över kinden
styrde du sikten
mot hagar fulla 
med hästar, kor
och getter.
I strålkastarhimmelen
och i de friskaste lufthaven
hade du redan mig doppat,
innan jag upptäckte 
tanken.

Där jag inte bottnade.
I den vackraste kallsupen,
dränkte du Leviatan
i mig
Dejliga Syrénbuske!
vars blommor,
Så angenäma,
i den viskande,
sensibla rösten.
Talandes naturens språk
flytande.
Fiskar ömhet
i atomerna.
Du når mig
plötsligt
inifrån mig.
Frigör mig från allt dunkel.
Vidrör mig syrenblomma!
doften kommer
inifrån.
Du dröjer,
du har stannat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar